Jag har ett rosa hus. Kanske borde jag förtydliga mig genom att säga att jag har ett synnerligen rosa hus!
Chockrosa påstår en del, men folk pratar ju så mycket. Jag måste dock erkänna att det i början var stor folkvandring hit, besvärande för mig som gillar att leva ett lugnt och diskret liv. Ibland när folk hängde ut ur bilarna, vilt och mycket ogenerat stirrande, försökte jag mig på några danssteg och piruetter med krattan eller spaden som vi tomtinnehavare ju så ofta bär på. Jag trodde att detta exklusiva dansframträdande på gräsmattan skulle göra åskådarna medvetna om att jag kände mig en smula bestirrad.
Ack nej, blickarna flyttades visserligen från huset till min person, men uttrycket av främlingsskap ändrades inte… En inte helt ovanlig fråga brukar vara: varför har Du målat Ditt hus rosa? En underlig fråga, vad skall man annars ha för färg på ett hus? Jag brukar svara det enda som går att svara: färgen går så bra till min hy!
Ting har personlighet
Mitt hus är inte bara rosa, det är också gammalt – från 1878!
Tycker inte ni som jag, att gamla hus har en personlighet? När man letar hus och får gå in i flera samtidigt, tänker man väl om inte förr på hur olika utstrålning hus kan ha! Det finns hus med hemkänsla, otrevliga hus där man känner sig ovälkommen, opersonliga hus – speciellt när de är nybyggda. Det är precis som om mängden levnadsöden impregnerat väggar, golv och tak. Kanske sätter människan sin prägel på tingen, i högre grad än hon är medveten om!
Det känns ibland som om gamla ting ville berätta något. Jag har till exempel i mitt torn en mycket gammal lampa. När man sitter och tittar på den är det som om sekler bakåt rullas upp för ens inre. En lampa med utstrålning, om man tillåts vara vitsig.
I varje fall tycker jag att ni som letar efter hus ska tänka på det där med husets personlighet och inte bara ränna runt och räkna garderober! Visa samma respekt för ett personligt hus, som ni skulle göra för en dito människa! Och börjar ni rusta en gammal kåk, så gör det med största varsamhet och kärlek!
River ni ut ett gammalt fint fönster eller raserar en snidad sommarveranda, så minns detta: ni får den aldrig tillbaka och ett band till det förflutna har slitits av! Och vad huset sedan tycker om er, törs jag inte tänka på!!!
Ralph brukar inleda sina populära hus- och studiovisningar med de bevingade orden: ”Välkommen till ett typiskt svenskt hem”! När de överraskade skratten klingat ut och blickarna förvånat betraktat inredningen, brukar nästa kommentar vara: ”huvudsaken man är frisk och kry och inte har en IKEA-katalog”…