Paradissymfonin

Drömmen om ett evigt liv i en paradisisk tillvaro, någonstans bortom, är förmodligen lika gammal som människan själv. Har någon eller något skapat oss och i så fall vem och varför??? Frågor som inte lämnar människan någon ro! I fåfäng möda stirrar hon mot mikrokosmos och makrokosmos oändlighet för att finna svar, men blicken drunknar inför det bottenlösa djupet i materiens innersta och stjärnornas oändliga antal – varken livet förvandlat till matematiska symboler på ett papper eller rymdens ljusårsgrav tillfredsställer vårt vetgiriga och förvirrade, outgrundliga inre. Att bara få leva och finnas till, just nu, verkar inte vara nog för människan.
Och ändå, till trots, så är det kanske sådana stunder som är livet, när livet är som bäst! Eller är det bättre att använda sin jordiska tid till att förbereda sig för sin eventuella nästa existens?

För det förstnämnda finnes inte många profeter, men väl för det andra och de fantasifulla profetiorna på detta nästa sakernas tillstånd, varierar beroende på från vilken tid, kultur och religion som profeten kommer – allt ifrån att återfödas här på jorden i varierande skepnader, till att bli en flygburen änglaskimrande gestalt i himmelen eller att uppgå i något jagupplöst tillstånd av ickevarat, välj själv!

Denna min musikaliska idé tillåter sig nämligen att vara både allvarlig och lekfull inför människans drömmar kring vad som händer efter hennes död och ge Dig käre musiklyssnare en försmak av vad som kanske väntar bakom hörnet…

Paradisets förgårdar: Vi är alla på tillfälligt besök i en kropp vi inte valt, vi har fötts på en plats och till en miljö vi inte heller valt. Vi vet inte varifrån vi kommer eller vart vi är på väg – endast detta att vårt kroppsbundna jag är begränsat i tid och låst i ett för våra sinnen skenbart rum. Men i varje människas liv kommer den stund, då livets slut närmar sig och själen lösgör sig från den fysiska kroppen. I fjärran skymtar, som genom en befrielsens tunnel, ett skimrande överjordiskt ljus och själen begynner sin vandring i paradisets förgårdar…

Himmelens port: Pukor mullrar, en kosmisk orgel spelar, i rymderna skallar horn och trumpeter och paradisets änglakör stämmer upp en lovsång, när själen står inför himmelens port! Den gyllene staden med gator av guld och allehanda himmelska härligheter väntar där, när den väldiga dörren knarrande svänger upp för Din barndoms vackra himmel!

Den himmelska fridens ängd: Den himmelska friden råder i det matriarkaliska paradiset. Här härskar en sanslös godhet och ett nästan outhärdligt skönt saktmod, förpassar den mänskliga oron till en undanskymd plats i fjärran. Ingenting här bryter den härliga glädje och pastorala lycka, som råder i evigheters evighet!!!

Illusionernas paradis: I avdelning för illusioner och bländverk, där kommer kroppsnödiga, samhällsbesatta och jagfixerade att finna sin efterlängtade himmel. Atleter och muskeldyrkare, sport- och idrottsbesatta kommer här att njuta av att stå på bakbenen. Drömska ideologer och ordsaliga politiker varslar om evig kärlek till arbetsmarknadens parter och andra förhandlings- och föreningsfixerade mänskliga substitut. Ävenså självförhärligande scengångare, skönhetsmisser och missar samt missförstådda konstnärer kommer att finna sig väl tillrätta i detta paradisiska näste för idéfixa livsförenklare!!!

Lustbarhetens himmel och Den sista porten: Det hela börjar med en himmelsk cocktail i paradisets festvåning. I väntan på de stora celebriteternas sed- och senvanliga entré, förevigas tillställningen av utsända och kolorerade nöjesreportrar från ÄnglaHänt och Heaven By Night. Tack vare deras retroaktiva förtäljarkonst och förödande insikt i hur slippriga balunser, pusspuss och kosmiska galej bör se ut, når den härligt imaginära stämningen oanade höjder genom medspelande festakrobater, nöjesslavar, inneprissar och nyfallna änglar. Efter dessa ställföreträdande erfarenheter och en och annan tuting i Holy Bar, är det dags för egna erfarenheter i himlateket Angels Hall, där ett himla hålligång inleder en välsignad afton på de dansnödigas ängder!!!

Den sista porten kan endast finnas av den som fått nog av sitt jag och dess behov av illusioner! Inför den dörren känner man bävan, den är absolut, utan återvändo! Man måste vara beredd att stiga ut i det okända, utan frågor och krav! Man möts av ett töcken genom vilket strålar ett fantastiskt ljus och plötsligt, som genom ett under, klarnar tankarna och hjärtats oro stillnar! Äntligen förstår man att verklig frid och harmoni finns bara bortom mänsklig sorg och glädje! Att slippa vara någon, i någon värld av illusioner – det är paradiset!! Att få uppgå i ljuset och bli en del av något större – alltet!!!

Epilog: Paradisvisionen är slut! Huruvida den sista porten leder ut från eller in till himlen, huruvida det hela är en drömvision, en bit av skärselden eller paradiset, eller om människan överhuvudtaget har en odödlig själ och i så fall vad som händer med den, är mer en fråga om personlig övertygelse än faktisk kunskap!
Slutmusiken är en påminnelse om livets härlighet, men också om dess korthet! Vi vet inte när det är dags för vår sorti, men väl att den stunden kommer! Fantisera gärna kring en fortsatt existens! Den drömmen gör människan till människa, men den kan också hindra människan från att vara mänsklig! Mycket ont har skett i olika övertygelsers namn, men låt oss enas om att det inte är drömmarnas fel – utan uttydarnas!!!

Ralph Lundsten, i Andromeda, Alla Helgons Dag den 3:e november, Anno 1979

Tillbaka till musiklistan

© 2013 Ralph Lundsten